Det där med Ex är en stor hysteri, och jag tror inte att nån förstår riktigt hur vi tjejer resonerar.
Jag kan såklart inte tala för alla, men jag tog mig ändå friheten att skriva ner vad jag kallar 
De 5 Guldreglerna.
Är detta bara jag eller håller ni med mig?

1.  Han får inte gå vidare och hitta en ny innan du har gjort det.
2.  Man behöver alltid bekräftelse från sina ex (speciellt om det var dom som gjorde slut, och oavsett hur mycket man än är över dom)
3.  Ex ska bli fulare och fulare medan du blir snyggare och snyggare
4.  Man är aldrig glad för sina ex's skull även om man alltid låtsas.
5. Att man konstant snokar på sina ex betyder INTE att man inte är över dom.

So, how about that?

Jag har varit så fruktansvärt blödig de senaste dagarna!!
Igår satt jag och lipade till Undercover Princesses, och idag sitter jag och får tårarna i ögonen
av i och för sig en av de finaste och bästa låtarna jag vet just nu. :)
Jag vet att jag lägger upp mycket musik, och det är säkert ingen som lyssnar.
Men denna låten sätter sig under skinnet.
Älskar den.



Sitter och slöglor på 'How clean is your house' (engelska 'rent hus')
Skulle inte förvåna mig om jag fäller en tår för att det blir så fint när det är rent igen.
Suck Puck Päck.

Alla som har träffat min pappa, vet att han kan vara lite svår.
Vägen till att förstå sig på honom helt är lång, och tar många år.

Men en sak man vet om Ekan, är att han älskar att komma med nya upptäckter.
Och det som aldrig slår fel är att när pappa börjar en mening med "Jag har hört att..."
Har han 97 % av fallen, inte hört något alls, utan tycker bara att det borde vara så.

Som till exempel när jag och Bror pratade om hiphop,
och pappa är övertygad om att Hiphopen grundades när våra förfäder ville memorera namnen på alla sina släktingar.
- Ey, ey, min pappa heter Abraham, Abraham, Abraham

Vad vet jag, det kanske är sant.
Det var iallafall första gången jag hörde Papi rappa.
Och förhoppningsvis den sista.

Idag börjar ett nytt kapitel.
Idag har jag tagit tag i mig själv.

Jag har suttit ner och funderat i flera timmar.
Gjort en lista med löften till mig själv och saker jag måste tänka på.
Gjort listor på mina goda och dåliga egenskaper.
Jag har tagit viktiga beslut.
För nu har detta gått för långt.

Och bättre sent än aldrig.

Och även om det känns surt att varningen att man stod för nära kanten är en spark i ryggen,
så gör man iallafall inte om det misstaget igen.

Jag tror på mig själv.
Det här kommer gå bra.



Annars kan jag inte förklara det bättre än Winnerbäck.

Du sprang så fort du kunde  för att hinna få ett lyft igen.
Du kvittade all din trygghet mot en kick som inte hjälpt dig än.
Du ville bryta isen.
Men du klarade inte krisen.
Det vet du, men det tar emot.
Du kanske borde tänkt på hur du mår.
Du kanske borde tänkt på hur det går.
Du kanske borde tänkt på konsekvensen, mer än kicken, idiot.

Första gången nånsin, tror jag, som jag inte plattar mitt hår innan jag går ut.
Gillart.

En person som förtjänar lite extra cred just nu är min Skrotnisse.
Det är helt sjukt hur ambitiös och driftig en människa kan vara!
Jag önskar att jag hade hälften av hennes drivkraft, när det kommer tilll "måste-göran"

Dessutom är hon en fantastisk människa som alltid lyssnar och analyserar med mig.
Hon är en sån person som man får energi av att vara nära.
Även om hon säger att enda anledningen att killar tycker jag är snygg är för mina pattar!
Haha!

Tänkte bara skicka iväg en liten hälsning till dig Jossan!
Du är bra!
Jag är glad att jag har dig här.
Och du är en bra vän.

Jag älskar att få dina små mail med analyser och funderingar,
för vi är likadana där.

Du vet att jag är ett samtal bort från att stå vid din dörr med Half Baked och goda råd.
Du vet, sånna råd som vi ger varandra men aldrig lyssnar till själva...

Det här blev längre än vad jag tänkte, men nästa gång du är mänsklig och tar ett study break
för att titta in på min intressanta blogg, så får du iallafall en liten spark i baken!

Det är tråkigt att du lämnar Stoke om ett par månader,
men någon gång hoppas jag att du kommer och hälsar på mig i Falkenberg
Du vet, den där staden på västkusten där jag bor.
:)


Och här mina vänner, är sanningen bakom smeknamnet.



/Batman

Lovisa, vi måste prata.
Vi måste sätta upp lite regler, för jag orkar inte se dig förstöra för dig själv mer nu.
Det räcker nu, vi måste sätta gränser.
Jag hatar att du är så självisk att du glömmer ditt eget bästa.
Du måste sluta nu, förstår du inte att du skadar mig med?
Du kan inte leva som om du aldrig kommer uppleva konsekvenser.
Det går inte att smita undan betalningen för allt.

Jag önskar att du ser det jag ser.
Att vi ibland kunde vara överens.
För ju mer jag säger till dig att du sliter ditt eget hjärta i stycken,
Ju hårdare vet jag att du kommer dra.

Jag är så trött på att vakna upp med dig efter en sen kväll.
Trött på att behöva bära din ångest.
Du måste ändra på dig.
Du har gått för långt!
Det är inte roligt längre, kan du inte se det?

Jag är så trött på dig just nu.
Trött på att du aldrig kan lyssna.
Det gör mig irriterad när du överanalyserar, men aldrig lyssnar på dina egna analyser?
Kan du inte bara förstå?

Jag älskar dig.
Men jag är trött på att se dig sabotera för dig själv.
Vi måste vara ett team,
Och jag är trött på att alltid tvingas jobba mot dig.

I slutet kommer det bara att vara vi.
Så vi måste hålla ihop.
Jag tror på dig.

Yours Truly
Jag

Efter att ha gått hemma i Pyjamkan ett par dagar, behövde bekräftelseknarkaren Lovisa O
en självförtroende-boost.
Så jag tog på mig min nya blå-vit randiga klänning och finskorna och gick till stan.
Efter att jag gått ca 300 meter möts jag av 5 killar som stannar mig och ber om mitt nummer.

- Hey!
- Hey..?
- Can I have your number?
- Uhm, no..
- Why?
- Just because..
- Is it because I have pink hair?
- No.
- Don't I have a cute face?
- Well, yeah, but..
- I have a big dick!
- Okay, thank you!!

Sen gick jag med bestämda steg därifrån.
Eller, så bestämt jag förmådde i högklackade skor.

Sen snubblade jag och skrek WOOOOOOPS över hela stan.
Och så bestämde jag mig för att det var slutet på den raggarrundan.
Nästa gång tar jag gympaskorna.
GLAMOUR!

Cause that's how I roll!
x

Läste igenom lite gamla mail som jag och Jenny skickat varandra.
Tyckte bara att slutet på detta fina mailet var ganska kul.
Min fråga är: Har jag alltid varit så bra på att formulera mig?


Jaja, JAG ÄLSKAR DIG BILLIE!
Blev jätteglad när jag såg att mailet var från dig! :)
 
Jag älskar dig mer än det finns yngel i Oceanen!!!!
 
May the force be with you!
Peace.

Ni vet allt prat som har varit om hur bra reklamjingeln för 118 800 är.
I say: PÖH!!!
Då har ni inte hört den engelska jingeln för 118 24 7
Den är så jäkla svängig!!
Både jag och Elisa älskar den, och den går inte att få ur huvet!
Lyssna!! :D :D



118 24 7
It's directory heaven...

Bästa låten just nu!
Helt klart. Kan inte sluta lyssna på den. :)

När en kille som man inte visste att man var vän med på facebook
plötsligt skriver "Hej snygging",
och man ser att han har skrivit till en annan tjej:
- Varför tog du bort mig på facebook?
- Men lämna mig ifred.
- Det känns som att du ignorerar mig...
Han har 2 bilder på sig själv, och den enda som annars kommenterat hans inlägg är hans mamma.

Det är då man säger att man är gift och väntar sin fjärde va?

...Kändes så.

Ja, okej, jag medger att jag varit lite okaraktäristiskt (långt ord) allvarlig de senaste inläggen.
Så nu tänkte jag bjuda på mig själv genom att prata om en ny grej jag tänkte prova häromkvällen.

Dricka te, äta macka och läsa i sängen innan man ska sova.

Jag har många gånger hört talas om denna sysselsättning och alltid tyckt att det låtit så trevligt
och mysigt.
Detta är ett fenomen från helvetet.
Först så gottade jag ner mig under täcket med 3 knäckebrödsmackor och en stor kopp te och en bra bok.
Trevligt detta, tänkte jag.
Sedan började det.
Först så försökte jag hålla boken i en hand och mackan i den andra,
men boken var för tjock och oanvänd så den stängdes bara hela tiden.
Så jag ställde mackorna på nattuksbordet sålänge och började läsa.
Men då var jag för hungrig för att koncentrera mig, så jag tog upp en macka ändå och tog en stor tugga,
och försöker läsa i vanlig takt, men kommer på mig själv med att tugga i ljusets hastighet.
Jag koncentrerar mig hårt på att tugga långsamt, vilket bara resulterar i att jag läser lika sakta.
Så tillslut får jag lägga ner boken och tugga i mig knäckebröden.
Sen tar jag nöjt upp boken igen och försöker läsa en stund till.
Efter en stund kommer jag på att jag har glömt bort teet, så jag halsar i mig en halvliter te på 5 sekunder,
bara för att det var på väg att bli kallt.
Sen när jag väl är klar, och ska fortsätta läsa min nya bok, slår teet in och jag blir kissinödig som gudvetvad.
Jag får springa upp till toaletten, slår tårna i tröskeln, svär på alla språk jag behärskar.
Bestämmer mig för att strunta i elendet och bara gå och lägga mig.
Kissar, och när jag väl kommer tillbaka till rummet och bäddar ner mig är hela sänghelvetet fullt av knäckebrödssmulor.

Så mitt råd till er, som är som jag och har svårt att koncentrera sig.
Ta en sak i taget.
Och för allt i världen.
Allt som har hårda smulor, skall inte förtäras i sängen!!

Hittade en gammal text jag skrev till Jenny för ett och ett halvt år sedan.
Men när jag läste igenom den, kände jag att den kanske gör sig som bäst nu.
Så här, min fina bästis, kommer en favorit i repris.
Jag tänker på dig alltid.

---

Älskling, jag vet att vindarna blåser oförtjänt hårt ibland.
Jag vet att allting inte har ett synligt slut
Jag vet så väl att vissa stormar blåser hårdare än man kan klara av.
Och huden är inte helt vattentät när det kommer regn.

Men jag vet också att det finns ett slut.
Kanske inte idag, kanske inte imorgon, men snart.
Och jag vet att den där blyklumpen i bröstet
Blir lättare och lättare.

Älskling, jag vet hur jobbigt det är att älta.
Jag vet också att det är värre när det inte finns några ord alls.
Jag vet att stormen raserar allt som står i dess väg
Men jag vet också att den ger en öppnare kust.

Jag vet att mörkret du står mitti är tungt av gift.
Jag vet att man blir rädd när man inte ser händerna framför sig
Jag vet att det är skrämmande med mörker.
Men jag vet också att det inte är som det ser ut.

För i ett hav av mörker står man helt ensam.
Men när man tänder ett ljus så skingrar sig mörkret
Och man upptäcker att det visst stod många där.
Kanske inte tättintill så du kunde känna vid dom, men dom fanns där.

Även om du känner dig ensammare än någonsin
För att det du vill ha nära känns så långt bort
Kom ihåg att tända en lampa
För vi finns där, hela tiden - Kanske en bit ifrån, men alltid lika nära

Jag älskar dig
Jag vet att ensamheten är det envisaste monstret under sängen.
Jag vet att oron är svart rök i lungorna
Men jag vet en sak till.

Jag vet att du inte är ensam.
Jag vet att mörkret är skrämmande för du gör det så.
Jag vet att monstret under sängen inte har en chans mot dig.
Jag vet att du kan stå rakryggad i storm

Inte för att du är orubblig
Utan för att du står upp på insidan.