I've heard your stories
a hundred thousand million times before
my teardrops daze your mouth
but you keep talking 'til your voice is sore...


Min nya överlevnadsteknik är att tänka att allting händer av en anledning.
Det är så lätt att se allt det dåliga som händer.
Det gör en besviken och ledsen.
Men man glömmer ofta påminna sig själv om vad de där dåliga sakerna ledde till i slutändan.

Jag försöker vara så positiv jag kan, för jag hatar att gnälla.
Jag vill bara ha bra nyheter att berätta, men så är det aldrig. Inte för någon.
Men det mesta som har hänt mig det senaste har faktiskt visat sig att vara till mitt bästa.

Så om det är Gud, ödet, turen eller någon förbestämd plan spelar inte så stor roll.
Jag gör mitt bästa, och jag måste tro att något av ovanstående gör det samma.

Jag är trött, så jag orkar inte vara mer filosofisk än så.
<3

You're paralyzing me...