I've heard your stories
a hundred thousand million times before
my teardrops daze your mouth
but you keep talking 'til your voice is sore...


Min nya överlevnadsteknik är att tänka att allting händer av en anledning.
Det är så lätt att se allt det dåliga som händer.
Det gör en besviken och ledsen.
Men man glömmer ofta påminna sig själv om vad de där dåliga sakerna ledde till i slutändan.

Jag försöker vara så positiv jag kan, för jag hatar att gnälla.
Jag vill bara ha bra nyheter att berätta, men så är det aldrig. Inte för någon.
Men det mesta som har hänt mig det senaste har faktiskt visat sig att vara till mitt bästa.

Så om det är Gud, ödet, turen eller någon förbestämd plan spelar inte så stor roll.
Jag gör mitt bästa, och jag måste tro att något av ovanstående gör det samma.

Jag är trött, så jag orkar inte vara mer filosofisk än så.
<3

You're paralyzing me...

Jag står på dansgolvet och känner hur någon tar tag i mig bakifrån och börjar dansa med mig
Vänder mig om, där står Han.
- Hej
- Vad håller du på med?
- Får jag ingen kram?
- Du, du valde vilken sida du ville stå på.
- Men får jag ingen kram ändå?
- Du valde sida, och ärligt talat, så bryr jag mig inte längre.

Du gick.

Kanske är det över nu?
Kanske är det äntligen över...

En vanlig lördag hos familjen Oldaeus.
Lillebror är i Halmstad, mamma sitter i soffan och läser, pappa lagar mat,
jag är rastlös, och syrran.
Hon ligger i soffan och gnyr för att hon har druckit för mycket Jäger. Igen.

Jag ska snart ner och göra mig en Chai-Latte!
Om man inte dricker kaffe och ändå tycker det är mysigt med latte är det perfekt.
Enkelt, och världens godaste!

- Ett halv glas starkt Chai te
- Tre teskedar socker
- Varm Latte mjölk som man vispar så den skummas och häller upp till kanten
- Kanel på toppen

Det är väldigt vanligt i england och jag brukade köpa en take-away på Starbucks
och gå och lägga mig och läsa i en park.
Det är något av det mysigaste jag vet!

Ikväll ska jag och Jenny laga mat och sen ska vi ut och härja!
Det ska bli jättemysigt.
Jag känner mig lite melankolisk just nu men det kommer ändra sig när jag kommer igång.

Skulle träffat SandraLove idag men eftersom hon inte svarar när jag ringer blir det inget med det! ;)
Love you anyway. <3

Du klippte alla band.
Du valde vilken sida du ville stå på.
Du slog ditt kast!
Nu är det dags för mig att göra mitt!

Vad är det du vill? Att jag aldrig ska kunna glömma de FANTASTISKA tre veckorna vi hade?
Tror du att det var så viktigt?
Redan sen första veckan när jag frågade dig om du var värd besväret sa du att du skulle visa det?
Det enda du visade var att jag hade gjort fel.
Och nu då? Ska jag springa rakt in i dina armar och böna och be att få en chans till?
Det funkar inte så.
Jag är så trött på det här nu, trött på att alltid behöva stå med skammen jag inte ens förtjänat.
Det räcker nu.
Jag tänker inte spendera en sekund till med någon som så lätt pekar ut mig som en lögnare.
Jag tänker inte säga att du hade din chans, för det vet jag inte om du någonsin hade.
Det enda jag vet är att när jag tittar på dig nu,
ser jag äntligen allt det där, något behov av uppmärksamhet gjorde mig blind för innan.

Och jag tittar på dig, lägger huvuder på sned, rynkar pannan och tänker;
Hur kan du möjligt tänka så mycket om dig själv?
Vad ser du när du ser dig själv i spegeln?
Nu är svaret enkelt.
Du är inte värd besväret.
Det har du aldrig varit.