Världens ointressantaste lunchrast
Nu sitter jag på jobbet och har lunchrast.
En halvtimme är ganska lång tid när man inte har något att göra.
Men man hinner med ganska mycket om man vill.
Hittills har jag gjort följande:
- Jag har kokat en kopp te.
- Fyllt på min vattenflaska.
- Fyllt på Henkis vattenflaska.
- Kissat så sakta jag kunde.
- Ändrat språket på min facebook till Pirat engelska så nu står det inte "Like" Utan "Arr!"
- Jag har pratat med min stalker bara för att han var den enda som ville prata.
- Hällt ut vattnet i flaskan och fyllt på den igen.
- Tänkt på de som inte ens har något vatten.
- Druckit 5 stora klunkar snabbt pga dåligt samvete.
- Tittat på klockan 137 gånger.
- Ångrat att jag skrev till stalkern då det innebar att jag kastade bensin på elden.
- Önskat att jag kastat bensin på mig själv istället.
Det roliga är att hur sakta tiden än går och hur många gånger man än kollar på klockan.
Så kommer alltid tillslut stunden då man för 376:e gången tittar på klockan och inser att man är 5 minuter sen.
Fan.
Jag bryter ihop...
"The high five is a celebratory hand gesture that occurs when two people simultaneously raise one hand, about head high, and push, slide or slap the flat of their palm and hand against the palm and flat hand of their partner. The gesture is often preceded verbally by the phrase "Give me five" or "High five". The originator of the high five is a subject of controversy"
Och konversationen fortsätter...
Vad jag älskar henne!
Förra gången jag och Louise var ute sov jag över.
På morgonen vaknar vi upp.
Louise ser en flaska pommes sås på golvet.
Hon gick sakta fram, väldigt förvirrad och går ner till flaskans nivå och säger till den med sin mildaste röst:
"Hey... How did you get in?"
För att sedan hastigt resa sig upp, slå handen för munnen och utbrista
"Oh my god, did we do anything!!?"
Ni förstår inte hur kul det var.
Plötsligt hör jag ett vrål som torde skrämt diverse gravliggande ur jorden.
Med all sin kraft, med all sin vrede, med all sin desperation hör jag Fredrik skrika från rummet bredvid:
- ROBIN SKA ÖPPNA EN BURK PASTA!!!!
Så här sitter jag 20 minuter senare.
Börjar äntligen hämta mig från andningsbristen i skrattanfallet.
Tårarna rinner än.
Vilken jävla idiot.
Han är min vän.
Who turned Mr Good, bad?
Och med "man" menar jag "jag".
Man väntar på att träffa den där snälla killen som ska bjuda ut en på en riktig dejt.
En sån där kille som tvättar med sköljmedel och aldrig dricker för gammal mjölk.
En kille som sparar sina rester och som ringer när han lovat.
Han som alltid tar ut soptunnan på onsdagar och som aldrig använder för mycket diskmedel.
Man väntar på att han ska dyka upp med sin egenstrykta skjorta och säga;
"Jag ringer dig imorgon, så går vi ut och äter middag".
Den killen kommer att ringa. Vid exakt utlovad tidpunkt.
Och svarar du inte kommer han att ringa igen, och igen, och igen.
Sen kommer han att smsa och sen kommer han att smsa igen.
Sen kommer han att skriva på facebook och sen kommer han att skriva igen.
Sen till slut kommer ett välstavat sms att han förstår ditt ointresse när du inte svarat på något av ovanstående kontaktförsök. Han kommer då att önska att ta ut dig på middag - Som vänner.
Vad gör man då?
Man döper om honom i telefonboken till "Stalker", byter lås på dörren och svarar inte i telefon på en vecka,
för Gud förbjude att det skulle vara Mr. Nice Guy som vill bjuda på kaffe eller låna en kopp socker.
Det här är säkerligen egentligen en väldigt bra kille.
En som någonstans har en stolt mamma.
Men bara för att han försöker, så försöker han för mycket.
Bara för att han ringer, så ringer han för ofta.
Sanningen är:
Ingen vill ha en snäll kille.
Ingen har respekt för en snäll kille.
En kille som ringer när han lovar är inte främst lojal utan tråkig.
Och här är jag.
Någonstans sitter en kille och stirrar på telefonen och är väldigt intresserad av mig.
För jag ringer inte, jag är mysterisk.
Jag spelar Svår.
Han spelar Svår att bli av med.
Tråkdag
Ursäkta mina vänner, men idag känner jag mig så oinspirerad att det inte blir några inlägg.
Så kan det vara ibland.
Jag går över till Henkis och kollar på film istället.
How you can spend a tuesday night
Know your lover
- Namn
- Telefonnummer
- Adress
- Personnummer
- Kortnummer
Och jag kom att tänka på att det här är inte en dum idé alls.
Alla kvinnor borde gå igenom detta innan hon låter mannen göra en... Insättning.
Namn så att man kan söka upp mänskan på ratsit om han inte ringer.
Telefonnummer så att man kan ringa honom och tjata.
Adress så att man kan söka upp honom om han raderar ditt nummer.
Mail så att man kan maila, bara i säkerhets skull.
Personnummer så att man ska vara säker på att man inte gör något olagligt med en minderårig.
Kortnummer, för att veta om han skulle kunna baila ut en om man själv råkade göra något olagligt.
Plus att man alltid ska begära en återuppringning.
Jag lovar,
I'm on to something here.
Observant
- Ja, det har du rätt i, sa jag.
Jag vet inte varför hon kände att hon ville dela med sig av den tanken.
Men det var uppmärksamt av tysken.
Mystery Schmystery...
Idag flirtade en kille med mig på jobbet.
Vi skrev till varandra via jobb chatten för att jag behövde hans hjälp.
Han sa att jag hade ett vackert leende.
Jag blev plötsligt intresserad. Jag vet inte vem mänskan är, har aldrig träffat honom.
Som ni kan bekräfta nedan var det där med leendet bara en lyckosam gissning.
Men det var lite spännande så jag flirtade tillbaka litegrann.
Jag vet inte hur han ser ut.
Han har säkerligen ett yttre så okristet att det inte hjälpt om han så gnuggat anletet i armhålan på en nunna.
Men det är mysteriet som lockar.
Eller förresten, jag ska inte ljuga.
Jag gillar inte hemligheter.
Jag tog hans namn och gick raka vägen hem och snokade upp honom på facebook.
Men vadå?
Det är så vi gör.
Missförstå mig inte.
Jag har absolut inget emot fula killar, i min historik kan man se att de vackra männen lyser med sin frånvaro.
Elin Sigvardsson sjunger:
"It's hard to dislike somebody who really likes you"
Jag sjunger i samma ljuga melodi
"It's hard to dislike somebody whos face looks like a cows arse"
Lovisas betraktelser
En sak är säker.
Om boken "Hur kvinnor tänker" hade skrivits och publicerats hade alla män blivit homosexuella eller gått i kloster.
Om boken "Hur män tänker" skrivits hade den rymts som en rad i förordet i boken "Hur kvinnor tänker".
Om boken "Hur kvinnor tänker" hade publicerats hade ingen man orkat läsa mer än två sidor, medan alla kvinnorna köpt den bara för att se om de verkligen tänker som kvinnorna i "Hur kvinnor tänker" eller om de är onormala.
Om boken "Hur män tänker" hade publicerats hade 3 män bläddrat igenom den för att se om det fanns en bild på bröst, medan alla kvinnorna hade köpt den och läst den från pärm till pärm och sedan direkt efteråt konstaterat till sina kompisar att sådana är minsann inte alls deras pojkvänner som faktiskt visst älskar att följa med och shoppa skor och diska tillsammans efter maten.
Detta tänkte jag på när jag tänkte på hur boken "Hur Lovisa tänker" skulle sett ut.
För det första hade den blivit 34 samlingar lång.
För det andra hade den aldrig lagligt fått publiceras i en statlig bokhandel.
Kapitlet: Vad finns i Lovisas väska?
Vattenflaska, filofax (som jag ibland låtsas skriva i när jag sitter och äter lunch själv för att se viktig och upptagen ut även om jag brukar rita vanskapta hästar), headset, huvudverkstabletter och knäckebröd.
Finskt ordspråk
Har du ett paraply uppkört i röven - Öppna det inte
Kärlek enligt Losiva.
Varför är det så att man letar hela livet efter någon som älskar en.
Eller som i mitt fall står ut med mig länge nog.
Men när kärleken väl uppenbarar sig och biter en i arslet som en hund,
Skriker man och önskar att man önskat sig en katt.
Och när man hittar det man trodde man sökte så klöser katthelvetet ut ens hjärta.
Ja, jag vet, det här är lite över mina kunskaper.
Jag som fällde meningen "Jag ska skrapa bort kärleken från det här förhållandet som ett ofött barn"
Det är inte min grej.
Kanske ska man bara inse det.
Eller så ska man sluta leta efter den där mannen som i fantasin sitter naken i en bäck med gyllne hår och sol i ögonen och spelar fiol. Han som har en kropp som en grekisk Gud och ögon som tusen eldar.
Kanske ska man sparka ner honom från molnet där han spelar Harpa inför Gud.
Kanske ska man släppa fantasin om hur han endast iklädd ett skinnskynke matar mig med vindruvor på en vit strand.
Kanske ska man släppa det där
Kanske ska man bara ringa den där som man står ut med och säga:
"Jag älskar dig inte, men du får mig att le"
