Förlåt för att du aldrig gav mig det jag behövde.
Förlåt för att ljuset i mitt hjärta brann ut.

---

Jag flyttar imorgon, det känns s j u k t !!
Jag har aldrig flyttat, om man inte räknar med att vi flyttade till detta huset när jag var ett foster!!
Måste erkänna att jag inte minns så mycket av den tripen.

Min älskade Brur var en klippa igår!

Först så skällde jag på honom utan anledning, och han kommer in till mig och frågar lugnt och stilla:
- Lovisa, vad är det?
- JAG ÄR ARG!!!
- På mig?
- Nej, på att mina jävla helvetes väskor väger för mycket!!!
- Vill du att jag hjälper dig?

<3<3<3

Sen satt han hela eftermiddagen och laddade ner musik som jag ville ha på min mp3,

och medan jag satt och förbannade Krille på korset och fan och hans släkt över att inget funkade,
satt han jämte mig och spelade och sjöng för mig på sin gitarr som en lugnande effekt!

Sen tittade vi på film tills vi somnade.

- Lovisa?
- Ja..?
- Undrar när vi kommer ha filmkväll igen...

JAG VILL INTE LÄMNA DIG!!!!
Min Lillebror är BÄST!

Jag säger lite som jag har lärt mig på polska.

Sandra - Sluta, jag är så jävla trött på att höra polska luder snacka!
Jonna - Lovisa, hörde du att Sandra kallade dig luder?
Lovisa - Ja hörde att hon tyckte att jag kan prata polska!


Ibland måste man se på det positiva.

Snart ska jag och Brur <3 till mormor och äta fläsk med löksås.
Jag måste passa på att äta gris nu,
för min underbara aupairfamilj är judar så jag får klara mig med kor och höns sen.

Nu åker jag om 4 dagar, och om 3 dagar har vi premiär med min barnteatergrupp.
Dom är duktiga, så det fixar dom!
Som tur är hjälper underbara Samira mig.


JAG LÄNGTAR EFTER ENGLAND!!!

Idag tog jag en härlig morgonpromenad med kameran och njöt av mitt eget sällskap.
Fan vad skönt det kan vara att bara komma ut själv och tänka på allt och ingenting.
Jag tror att det var bra för mig, var sjukt svårstartad i morse. ;)
Jag gick i en timme, sen gick jag hem och åt, och sen träffade jag min Sandra för ytterligare 2 timmars promenad .
Ingen kan bubbla ord så bra som vi. <3









Älskar den sista bilden - Den är så snygg! :)

Jag går och längtar efter England, efter snön efter ett nytt liv och nya människor.
Jag längtar efter Jacob och Elijah
Jag längtar efter de idylliska engelska gatorna och promenaderna för mig själv.
Och jag grämer mig för allt och alla jag lämnar kvar.

Jag oroar mig för att alla mina favoritkläder ska väga mer än 20 kg.
Vilket de förmodligen gör eftersom jag har en hel garderob, ett helt golv och två stora tvättkorgar med kläder jag vill ha med.

Jag är så rastlös nu, och samtidigt vet jag att kanske blir det inte bättre än såhär?
Kanske räcker det inte att fly från landet de dagarna man egentligen vill fly från sig själv?
Men kanske, blir det bättre.
Kanske blir det här vändningen jag har väntat på.
Kanske stannar jag i England, vem vet?

Det här kan gå hursomhelst.
Simone vill att jag ska komma nu, för hon gillar inte snön och hon vet att jag älskar den.
Men Anthony hade gått ut och lagt Elijah på trädgårdsbordet för att göra ett avtryck.

Man undrar om han tyckte att det var lika roligt!




Ge mig snö och ge mig förändring.
Nu har jag något att längta till!

Vissa dagar är livet bara underbart!
Jag körde hem från Andreas, lyssnade på do you know where you're going to hela vägen,
fick solen i ögonen, såg tre rådjur och gäss i stora v:n på himmelen tillbaka från söder.
(Rådjuren var på marken)
Och jag bara log för mig själv.

En sån dag som i filmer när det känns som att alla ler mot en.
Gick hem, tog en dusch, fixade mina naglar med fransk manekyr, och smorde in mig med min nya bodylotion.

Det kan krävas så lite för att hela världen ska falla, ja det pratar vi om alltid.
Men att det kan krävas ännu mindre för att livet ska vara UNDERBART!
Att fåglarna verkar sjunga lite högre, solen lyser lite starkare och marken är lite grönare än innan.

Jag saknar min Billie, men jag vet att hon finns där lika mycket som innan, bara lite längre bort.

Och ikväll ska jag och Linda titta på film.
Det är en perfekt dag, och ingenting ska få hindra mig från att le mot solen.

Den har nästan gått ner nu, men jag ler ändå
För det är kanske som livet känns ibland, allting förändras och det verkar bli mörkt,
Men solen går inte ner, den är bara på väg någon annanstans.
Och jag vill tro att solen, glädjen och fåglarna,
alltid kommer tillbaka
Förr eller senare.