Vissa dagar är livet bara underbart!
Jag körde hem från Andreas, lyssnade på do you know where you're going to hela vägen,
fick solen i ögonen, såg tre rådjur och gäss i stora v:n på himmelen tillbaka från söder.
(Rådjuren var på marken)
Och jag bara log för mig själv.

En sån dag som i filmer när det känns som att alla ler mot en.
Gick hem, tog en dusch, fixade mina naglar med fransk manekyr, och smorde in mig med min nya bodylotion.

Det kan krävas så lite för att hela världen ska falla, ja det pratar vi om alltid.
Men att det kan krävas ännu mindre för att livet ska vara UNDERBART!
Att fåglarna verkar sjunga lite högre, solen lyser lite starkare och marken är lite grönare än innan.

Jag saknar min Billie, men jag vet att hon finns där lika mycket som innan, bara lite längre bort.

Och ikväll ska jag och Linda titta på film.
Det är en perfekt dag, och ingenting ska få hindra mig från att le mot solen.

Den har nästan gått ner nu, men jag ler ändå
För det är kanske som livet känns ibland, allting förändras och det verkar bli mörkt,
Men solen går inte ner, den är bara på väg någon annanstans.
Och jag vill tro att solen, glädjen och fåglarna,
alltid kommer tillbaka
Förr eller senare.