Det är konstigt det där med drömmar förresten.
Som ni kanske vet vid det här laget lägger jag ganska stor vikt på mina drömmar och tror alltid att de försöker säga mig något.
Men ibland ställer det till det för mig.
Ibland blir det svårt att skilja dröm från verklighet.

Jag kommer ihåg en gång för ett par månader sen när jag skulle göra sallad till oss här hemma.
Så kom jag på att Linda får ont i magen av skalet på gurkan, så jag skalar alla hennes gurkbitar,
och ni kan ju tänka er hur stolt jag var att jag kom ihåg det!

- Linda, jag skalade din gurka med!
- Jaha, vad snällt.... Men.. Varför?
- Nej, men du får ju ont i magen av skalet?
- Får jag?
- Ja, du sa ju det igår?
- Nej, det sa jag inte...

Nähänä, det var tydligen en dröm...
Då kommer man till nästa fundering.
Vad fan drömde jag det för?

Föregående inlägg leder mig till denna fundering.
Till undantag från just den drömmen är alltid Dröm-Lovisa så jävla smart och lugn och cool.
Verklighets-Lovisa är en hysterisk, impulsiv idiot som saknar självkontroll.

Borde det inte vara tvärt om?
Varför kan jag inte passa på att släppa loss och vara dum i huvet när jag drömmer?

Jag är alldeles förnuftig i drömmar.
Och i verkligheten, fan, jag hatar att man måste stå för det man gör.

Jag tror och hoppas att Himlen är ett paradis med massa idiotiska och dumma saker att göra.
Men det finns inga konsekvenser.
Plus att det ska finnas en öppen bar.

Åh...
That is almost worth dying for...



Emilia har börjat blogga förresten, titta in hos henne på http://emiliarosgardt.blogg.se

Jag drömde en ganska konstig dröm inatt (ovanligt)
Jag drömde att jag och Jenny skulle ut.

Än så länge låter det normalt.
(Förresten, hur fan särskriver man än så länge..? Det känns inte rätt, och jag har provat allt)

Men Jenny var mitt spädbarn!
Och problemet var att jag var tvungen att ta henne tillbaka till sin mamma i Okome,
för vi hade ingen spjälsäng hemma och jag insåg att hon inte skulle komma in på krogen.

Men jag orkade inte det, för det är så långt till Okome och jag ville ut.
Sen insåg jag att jag drömde (jag brukar göra det)
Så jag vet att jag sa till nån,

"Eftersom detta är en dröm, så borde inget hända Jenny om jag lämnar henne här, eller hur?"

Sen lämnade jag spädbarns-Jenny i rännstenen och gick.

Gör detta mig till en dålig vän?

Inatt drömde jag att jag blev arg på Jenny för att hon ignorerade mig på stan.
Sen skulle vi åka taxi hem till mig.
Jenny tog framsätet, så jag fick sitta på golvet i baksätet med en skelögd golden retriver.
Inte okej.