Jag går och längtar efter England, efter snön efter ett nytt liv och nya människor.
Jag längtar efter Jacob och Elijah
Jag längtar efter de idylliska engelska gatorna och promenaderna för mig själv.
Och jag grämer mig för allt och alla jag lämnar kvar.

Jag oroar mig för att alla mina favoritkläder ska väga mer än 20 kg.
Vilket de förmodligen gör eftersom jag har en hel garderob, ett helt golv och två stora tvättkorgar med kläder jag vill ha med.

Jag är så rastlös nu, och samtidigt vet jag att kanske blir det inte bättre än såhär?
Kanske räcker det inte att fly från landet de dagarna man egentligen vill fly från sig själv?
Men kanske, blir det bättre.
Kanske blir det här vändningen jag har väntat på.
Kanske stannar jag i England, vem vet?

Det här kan gå hursomhelst.
Simone vill att jag ska komma nu, för hon gillar inte snön och hon vet att jag älskar den.
Men Anthony hade gått ut och lagt Elijah på trädgårdsbordet för att göra ett avtryck.

Man undrar om han tyckte att det var lika roligt!




Ge mig snö och ge mig förändring.
Nu har jag något att längta till!