Idag flirtade en kille med mig på jobbet.

Vi skrev till varandra via jobb chatten för att jag behövde hans hjälp.
Han sa att jag hade ett vackert leende.

Jag blev plötsligt intresserad. Jag vet inte vem mänskan är, har aldrig träffat honom.
Som ni kan bekräfta nedan var det där med leendet bara en lyckosam gissning.

Men det var lite spännande så jag flirtade tillbaka litegrann.
Jag vet inte hur han ser ut.
Han har säkerligen ett yttre så okristet att det inte hjälpt om han så gnuggat anletet i armhålan på en nunna.

Men det är mysteriet som lockar.

Eller förresten, jag ska inte ljuga.
Jag gillar inte hemligheter.

Jag tog hans namn och gick raka vägen hem och snokade upp honom på facebook.
Men vadå?

Det är så vi gör.

Missförstå mig inte.
Jag har absolut inget emot fula killar, i min historik kan man se att de vackra männen lyser med sin frånvaro.

Elin Sigvardsson sjunger:
"It's hard to dislike somebody who really likes you"

Jag sjunger i samma ljuga melodi
"It's hard to dislike somebody whos face looks like a cows arse"