Igår såg jag två fulla killar bråka i stan.
Och precis när jag tänkte lägga mig i, så kom fem poliser och omhändertog dom med handbojar.

Men då blev en annan kille avundsjuk och började mucka med poliserna, för att han måste också ha velat följa med i polisbilen. Sen sprang han iväg.
Både modig och smart! Skulle tagit killens nummer!

Det var spännande, tyckte jag. Det kändes som Live-Cops.
Jag fick inte lägga mig i.
Kanske lika bra det.

Men det hade varit fantastiskt.
Jag hade stoppat bråket, med min hårda, men rättvisa stämma.
Hade blivit hyllad som den Hjälte jag är!
Kanske hade dom rest en staty i min ära...
Kanske hade dom döpt om staden till Lovisa-on-Trent.
Och kanske, men bara kanske, hade jag fått prova sirenerna i polisbilen...