En sak som jag hatar med mig själv är min förmåga att förutspå olyckor.
Men vad jag hatar mer är min oförmåga att göra något åt dom.

Innan så såg jag att mitt glas stod fyllt med saft, farligt nära kanten på sängbordet,
och jag tänkte;
"Ojdå, när jag råkar sparka till det bordet kommer glaset ramla ner."

Klokt tänkt, tänker ni.
Men flyttar jag glasjävlet?
Nej.
Sitter jag nu och skriker "WHYYYYYYYYY" i slow motion med knät fyllt med saft.
Ja.