Nu kom jag precis från stan, har varit hos Karl med Håret i gitarraffären.
Jag ska inte vara elak mot honom mer, för en snällare människa får man leta efter.
Jag har dock varken tid eller lust att leta, så jag nöjer mig med Snäll-Karl.

Han lärde mig hur man stämmer en gitarrr. Det var bra, det behövdes.
Dock tog han mig lite för en idiot.
Det var observant tyckte jag, han har bara träffat mig ett par gånger.
Killen har huvudet på skaft!

Han förklarade först, sen ritade han en teckning åt mig.
Förövrigt har han exakt samma handstil som min pappa. Det är nog en musik-grej.



Han skrev vad strängarna hette, ritade prickar och pilar.
Han gav mig en blick och skrev Bottom string på den understa, som om jag inte fattade det.
Sen skrev han Top string på den översta, så jag inte skulle tro nåt annat.
Sen gav han mig en blick till och skrev (fat) i parantes på den understa och (thin) på den översta.

Men det är bra, tänkte jag.
Nu kan jag spara detta och ge det till nästa treåring jag träffar som har problem med stämningen.