En vanlig dag dricker jag 2-3 koppar starkt engelskt te.
Det är beroendeframkallande.

Idag har jag redan gjort 4 koppar.
Dock har jag inte druckit en enda.

De första två glömde jag på bänken med tepåsen i, en slarvade jag bort och en spillde jag ut.
Och nej, jag är inte född i farstun,
inte heller är jag tappad bakom flötet, så jag inser att detta är fruktansvärt ointressant information.
Om sanningen ska fram, så försöker jag fördriva tiden.

Jag måste in till stan snart och lämna tillbaka en biblioteksbok och köpa vin.
Ikväll ska jag festa med ett gäng gäst-stockholmare och då behöver man vin.
Vin, öronproppar och en moders tålamod.

Och helst en genomtänkt flykt-plan.


Detta är det bästa teet sen Jesus.