Okej, nu sitter jag här och funderar på vilken Lovisa som ska blogga idag.

Arg-Lovisa?
Djup-Lovisa?
Klok-Lovisa?
Cp-Lovisa?
Sentimental-Lovisa?
Bitter-Lovisa

Okej, jag blundar och pekar på en av dom....
...Det blev Sentimental-Lovisa... Det suger ju, hade hoppats på Arg-Lovisa,
för detta snöhelvete gör ingen männska sentimental, bara förbannad.
Men men...

När jag tänker snö, då tänker jag faktiskt främst på Nordpolen.
Men nästmest tänker jag på Vintern -04 (tror jag att det var)
Min och Emilias vinter.

Vi umgicks varje dag den vintern.
Vi sov över hos varandra varje natt.
Och jag kan inte låta bli att sakna den tiden så mycket.
När man grät över killar som man var kär i, och när man drack öl i smyg när man var ensam hemma
Eller när man gick långt in i skogen för att smygröka.
När man skämtade om sex, fast man knappt visste vad det var.
När man gick i skolan på dagen och var ledig på helgen.
Allt var bestämt, man gick hem och åt klockan 7.
Man behövde inte ta på sig mer ansvar än sig själv.

Man visste precis vilka monster det var som spökade om natten,
och att bli för full på en fest var ganska coolt.
Man cyklade och gick överallt, och pratade om allting, för inget var då för komplicerat för att sättas under ord.

Man fick sin första pojkvän och sa "jag älskar dig"
Man pussades lite, gjorde slut, och sen var det bra.

Och jag och min Mila var dom bästa vännerna i hela världen, och vi behövde aldrig bry oss
om någon annan än oss själva och varandra.
Det blev aldrig några bråk, bara tjafs, men aldrig på allvar.
Det största spöket var Puberteten.

Ibland vill jag vara 14 år igen, ligga i Emilias knä och sjunga.
Och såfort man hör en moped så springer man till fönstret.
För moppe-killar är coola.
Och stora.



15 år. :P