Vissa dagar gör det ont.
Och det vill jag att det ska göra, för det gör mig inte svag, det gör mig verklig.
Vissa dagar känner jag lugnet och stormen samtidigt
Ibland är jag harmonisk.

Många gånger faller jag, det handlar inte om stabilitet.
Men nu kan jag skratta åt min klantighet och inte grämas över mina blåmärken.
Och det handlar om styrka.
Inte att kunna välta berg, besegra sorg eller avstå avund och paranoia.

Utan de handlar om de där stunderna, då jag ser mig själv i spegeln,
och kan klappa mig själv på kinden och säga;

"Du, det kunde blivit något mycket värre av dig."