Jag hatar när man ska ta ego-bilder på sig själv.
Så håller man kameran i ena handen och ler så äkta man kan.
Men så vill aldrig kamerahelvetet ta bildjäveln, så där sitter man med ett leende som ser mer och mer ansträngt ut för varje sekund som går och svär med sammanbitna tänder.
Och när man äntligen ger upp och ger till en svordom högt, just i det ögonblicket blixtrar kameran till. Varje gång.

Och en sak till jag undrar är varför man alltid är mycket snyggare i spegeln än man ser ut på bild.
Helt värdelöst.
Här ser jag bara trött ut, men som min mormor sa.
Jag är snygg egentligen.