Det finns en sak som jag hatar med att komma tillbaka till Sverige efter en lång tid i England.
Det är när man möter folk på gatan som man inte träffar så ofta ens när man bor hemma och man säger jätteglatt
- Heeeej!!
Och personen svarar lite förvirrat;
- Ja, hej hej
och förstår inte alls att det var extra roligt att träffa mig just idag,
eller att jag inte varit hemma på fem månader, eller ens märkt att Falkenberg har varit lite extra tomt det senaste.

Hemma står världen still.
Men ändå hänger jag inte med.