Idag hände det igen.
Den där grejen som gör att jag aldrig kan följa min ömma moders fotspår och bli förskolelärare.
Och nej, jag blottade mig inte för grannbarnen igen.
Haha, ja det är en annan rolig historia, men den kan vi ta nästa gång.

På vägen hem från lekplatsen, kom jag (påhittig som jag är) på att vi kunde plocka lite vackra höstlöv, så att vi kunde göra en fin hösttavla med Elisa.

Sagt och gjort.

Men väl hemma, började jag kleta lim på löven och Elisa satte fast dom.
Där kom problemet.
Hon sätter dom helt snett, hon sätter två likadana löv jämte varandra, hon sätter dom PÅ varandra.
Fan, tänkte jag.. Och när hon sträckte mig ett löv som var brunt i kanterna, nådde jag min gräns.
- Du kan ju inte!! Det blir inte snyggt! Röt jag, räckte Elisa några kritor och gjorde klart tavlan själv.

Så måste man göra ibland.
Man kan ju inte acceptera vad som helst.

Men kyss mig i röven, vad snygg den blev!


Ska inte ta åt mig all äran. Tvåan hjälpte till rätt bra med!