Här sitter jag och fryser.
Fönstret bakom mig är öppet.
Men jag är som vanligt för lat för att gå upp och stänga det.

Nu när jag tittar bakåt inser jag att jag kanske inte ens behöver resa mig för att stänga det.
Höjden av lathet?
Njäääh...



Och för er som undrar vad fan som hänt med mitt vänstra öga, får somna sömnlösa, (höll jag på att säga)
För det har jag inte en aning om.