Damn you pasr Lovisa....

Igårkväll när jag stod i hallen i partyblåsan och taxin väntade utanför,
kom William hem och sa att han visst började klockan 8 idag.
Jahaja, det var bara att gå ut ändå,
och sen upp kl 07.30 idag.
Det var segt som snöre, men jag lever.

Dock är jag inte så jäkla munter idag.
Men så kan det vara ibland.
Det händer den bästa, har jag hört folk säga,
och idag gjorde det, det.