Jag tänkte bryta lite mot rutinen och lägga ut ett utdrag från min dagbok.
En liten bit av min själ just nu.
Vill du läsa de vanliga oseriösa inläggen så scrolla ner, men det här är en del av mig som allt annat.

---

Det gjorde ondare än jag trodde
Jag trodde att det var okej
Jag trodde att det var över
Det var så lätt för dig att gå vidare
och du tänkte säkert samma sak om mig
Någonstans glömdes vi bort
Någonstans gick det snett
Och bakom mitt bredaste leende och mitt högsta skratt
gömde sig ett blödande sår
Det vet inte du
Men jag var arg att du inte såg det.
Jag ville låta tiden blåsa
Men den strör det istället med salt

Det kliar alltid när det läker.
Jag hör hjärtat flämta
Men det är inget jag kan göra.
Inte heller du.
Det handlar inte längre om oss

Det handlar om en ensamhet som bjuder in sig själv för att stanna
och en värd som är för artig för att säga nej.
Och man låser dörren med det största låset och sväljer nyckeln
för att hålla ensamheten undan
Men sen när man står där och klöser fingrarna blodiga för att komma ut
inser man att ensamheten stod bakom en hela tiden.
Det var ett misslyckat försök
och det lämnade dig svag

Och innan du bestämmer dig för att viska vackra ord i ditt öra
och ta din egen hand, resa dig från marken och gå
så kommer du ingenstans.
Ensamheten hånskrattar någonstans i mörkret.
Han vann igen,
Eller hur?

Det värsta är att jag vet att jag får skylla mig själv
Att man sätter sina egna frön.
Men bär man skulden för det som gror även om man inte vet vad man sår?
Vart kan man dra linjen mellan otur och dumhet?
Hur mycket ansvar ligger i det man inte planerat, men som hände ändå?

Jag önskar att jag kunde skylla på någon annan
men ingen lyssnar till de skrik som inte hörs
Det har jag sagt förr
Men vem ska man be vara tyst först?
Vem vill sätta sig ner och lyssna?

Jag har sparat en plats
och en bit av mitt hjärta
Jag har sparat väl valda ord
Jag har sparat en förklaring
Inga mer lögner
Inga mer falska skratt
Jag har sparat en tår för dig att torka
Jag har sparat ett skrik
Det finns en plats ledig
För vem som än vill höra
Jag bryr mig inte vem.

Jag vet vad han sa
Men jag har hört allting förrut.